När väckarklockan ringde 05.30, lovade jag mig själv att gå och lägga mig senast kl 21. Det var enda sättet att lura mig upp ur sängen. Jag åkte iväg och jobbade och kände mig nöjd. Inget inbokat jobb på eftermiddagen, så då passade det bra att gå och träna. Jag lovade mig själv en halvtimmes avslappning i gymmets massagestol, ifall jag kom iväg trots trötthet. Träningen gick bra, men massagestolen var trasig. Jag tog en tidning från hyllan och la mig i stolen ändå, och kopplade av med en stunds läsning innan promenaden hem. Ja, ja det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blev bra ändå.
Nu skulle jag bara hämta ut ett paket och sen skulle jag bara ta det lugnt i min ensamhet. Då mötte jag min bonusdotter, som glatt utbrister: ”Där är du ju.” Jo, det var jag ju. Hon hade sökt mig på mobilen som låg hemma, och behövde låna min dator för ett skrivjobb, som skulle lämnas in tidigt i morgon. Och så behövde vi förstås äta och prata litet andra saker förutom ”kassaflödesanalys” och andra intressanta företeelser, som hon skulle skriva om. Verkligen jättetrevligt att ses, tänkte jag när hon åkte hem runt 22.30. Det var inte så jag i morse planerat för denna kväll, men den blev bra ändå. Att ta vara på stunden och det som dyker upp, utan att låta sig störas av rubbade planer, är bra träning som erbjöds mig denna dag.