En trött dotter, en tröttare hund, och allra tröttast är fotografen

Dagens blogginlägg blir förmodligen det kortaste av alla #blogg100inläggen, denna omgång. Hela dagen har rullat på i ett onådigt tempo. Det är som att jag hela tiden legat steget efter mig själv. Ändå vaknade jag i planerad tid, men sen tappade jag greppet. Det kan bero på tillfällig trötthet. Då har jag en tendens till att starta ett göromål, för att strax gå över till ett annat och till sist vet jag inte ens vad jag håller på med.                                 Men för att tänka positivt, har många bra saker blivit gjorda igen. Spanskalektion, en promenad i solskenet, jobb, en trycksak om novellsamlingen, inköp av tre böcker på antikvariat och mycket mer. Inte så konstigt att tiden har försvunnit. Som kronan på verket kom min dotter, med hund, på besök. Jag är tacksam över kontakten med dotter och bonusbarn, den ger så otroligt mycket positiv energi, trots all trötthet!