The Booklounge i Norrköping är ett nytt event för bokälskare som jag hoppas kommer att finnas kvar, och att fler hittar dit. Vacker miljö, i en gammal lada, och väldigt välgenomtänkt. Alkoholfritt bubbel hälsade både oss utställare och gästerna välkomna. Inbjudna författare som exempelvis Torsten Flinck underhöll från scenen och böcker såldes. jag delade denna gång bord med förlagskollegan Åsa 
Westerlund-Kindahl vilket var supertrevligt och gjorde allt så mycket enklare. En extra bonus var att duktiga fotografen Rebecca Selin var på plats så nu har jag ett gäng tjusiga foton till kommande marknadsföring och bokevent! Att sedan min syster Linda kom från Linköping för att hälsa på blev den riktiga grädden på moset. 
Author Archives: Sylvia
Intervju i Skrivarpodden
Ibland dyker det upp guldkorn långt efteråt, som denna intervju som gjordes redan på Bokmässan förra året av Skrivarpodden (drivs av Kerstin Önnebo).
Det är fortfarande aningen läskigt att sätta igång en uppspelningen utan att minnas vad jag sa, men samtidigt kul att se sig själv så entusiastisk!
Du hittar intervjun då den publicerades den 22 maj 2019 på Skrivarpoddens Facebooksida.
Intervjuad av Bokviskerskan
Läs hela intervjun så får du bland annat veta vilken film jag sett flest gånger och vilken Astrid Lindgrenkaraktär som jag liknar mest …
Ett sista avsked av en ”powerquinna”
Min svärmor Gerd somnade in för lite mindre än en månad sedan efter ett långt liv. Sist vi sågs i verkliga livet var under de dryga två veckor som jag och min man tillbringade med henne över jul och nyår. Hon var då svag, men kämpade på med både julaftonsfirande hos dottern och nyårsfirande med oss. Samt födelsedagsfirande av sin nittioettårsdag, första dagen i januari, med tårta och sina barn och ett av barnbarnen.
Första gången jag mötte min blivande svärmor var 1995 på Gran Canaria. Vi var nog båda aningen avvaktande och samtidigt beredda att acceptera varandra. Genom åren fann vi fler och fler gemensamma beröringspunkter. Jag uppskattade särskilt hennes inre styrka, att aldrig ge upp utan bita ihop och kämpa lite till. För ungefär sex år sedan ramlade hon på en isfläck och bröt bland annat bäckenbenet. Det var för halt att gåträna utomhus så hon köpte ett gåband, fick det levererat till sin lägenhet och började träna. Sex veckor senare tog hon flyget ner till sin son som hon sedan länge planerat att besöka i Las Palmas.
Inte ens på slutet upphörde hennes nyfikenhet på livet och hur hennes närmaste hade det. På hennes sista vakna
dag tittade hon på foto av sitt nya barnbarnsbarn och förundrades. Nu är hon borta och lämnar ett stort tomrum efter sig. Bättre svärmor var det svårt att hitta, för min del, och jag är tacksam för alla roliga minnen.
I dag samlades släkten för att ta ett sista farväl av en ”powerquinna”, som en av dem uttryckte det.
Återfunnen recension
Det är en stor ära att så många bokbloggare har tagit sig tid att läsa både min första bok och även den andra. De allra flesta var nyfikna på att följa Mia i nästa bok för att få se vad som händer.
En av bloggarna väntade jag ännu på att höra ifrån, men jag vet ju att det ges ut ett hav av böcker varje månad, så det är förståeligt att en recension dröjer. Häromdagen kikade jag in på Mias bokhörna och såg ”Om du bara vågar” angiven som läst och då mejlade jag Marie.
Det visade sig att hon läst redan i december men missat att posta sitt omdöme. Så nu har jag ytterligare en positiv recension. Hoppas bara att del tre lever upp till alla förväntningar som jag får höra om den!
Bränn det gamla och släpp in det nya
Symboliken i att bränna gammalt ris som ligger och skräpar med att göra sig av med det som vi inte behöver känns tydlig. Att spara på onödig barlast, antingen det är gamla saker som ingen använder eller gamla föreställningar som spelat ut sin roll, nyttar inte till något alls. Det enda det gör är att ta en massa energi som är bättre till nytta någon annanstans!
Från en bokklubb norröver
Ny recension av boken som kom för snart två år sedan
Det är så härligt att min bok fortfarande blir läst och uppskattad!
Glad Påsk
Påskaftonskväll och samvaro med min fina svägerska och hennes man. Ljuvligt vårväder men det spelar egentligen mindre roll, för skrivandet tar aldrig semester med en deadline att passa.
Jag gläds över hur mina karaktärer utvecklas och att få ett avbrott för att fira påsk.
Socialt umgänge mitt i skrivandet
Under några veckor framåt ökar jag mitt veckomål för skrivandet till fyra kapitel per vecka. Hittills håller min tidsplan, mycket tack vare att min författarvän Annika Klemming väntar mejl från mig varje söndagskväll med veckans kapitel. Utan en sträng deadline känner jag mig själv tillräckligt väl för att veta att jag är en mästare på att skjuta upp och skjuta upp ännu mer.
När arbetet med min tredje bok skulle starta hade jag träffat Annika på lunch ett tag före, och bestämt när de första kapitlen skulle komma. Sedan fick jag igångsättningsångest, precis som vanligt inför större projekt, så det kom inga kapitel. Och då fick jag en fin liten påminnelse som blev som en spark i baken för att starta. Men sedan har jag skött mig.
Sent i går kväll kom min man hem från Las Palmas där han bor under årets svalare väder och i dag träffade vi merparten av hans barn och det nya barnbarnet Benjamin. Men trots detta skrev jag plikttroget på förmiddagen, en stund på eftermiddagen och i kväll. Stolt kunde jag sedan skicka iväg mina kapitel och glädjas åt att ha haft en fin stund med de vuxna barnen.