Till min glädje har jag under veckan som gått blivit nybliven medlem i både Egenutgivarna och Sverigeförfattarna. Författarskapet är ett ensamt ställe att befinna sig i, allt som oftast. Då är det fint med sammanhang där vi kan träffas, antingen i verkliga livet eller i cybervärlden. Jag värdesätter de mötesplatser som finns, allt ifrån bokmässor runt om i landet till skrivarkurser till olika sidor och grupper på Facebook.

Sverigeförfattarna har en egen sida, titta gärna in här.

Jag vill dela med mig av författarpresentationen som Birgitta Backlund skrivit. Känns toppen att bli betraktad som ”sprudlande”, när jag sitter hemma i mysklänning och skriver.

”I dag har vi glädjen att hälsa göteborgskan Sylvia Lidén Nordlund välkommen till #Sverigeförfattarna.
Sylvia är lärare, föreläsare, samtalspedagog, sexolog och har en fil. kand. i konflikthantering, verksamheter som hon driver det egna företaget Amadora
Hennes författarskap och yrkesliv har kommunikation och relationer som huvudingrediens. Relationer liksom läsande och skrivande, är hennes stora intressen.
Sommaren 2017 kom debutromanen ”Allt det du måste”, del ett i trilogin om en kvinnas inre och yttre resa. Mia utsätts för vuxenmobbning, tvingas skärskåda sitt liv och inse vad hon egentligen måste göra. Den fristående uppföljaren, ”Om du bara vågar”, släpptes hösten 2018. Den handlar om att pröva nya vägar, att utmana rädslan för ensamhet och för misslyckande. Den avslutande delen i trilogin kommer i november 2019.
Sylvia har även medverkat i ett flertal novellantologier på mellanmänskliga teman såsom saknad och livsförändring. Den senaste antologin ”Mer än bara ord: på tal om framgångsrik kommunikation”, är nominerad till årets projektledarbok 2019.
Facebooksidor:
https://www.facebook.com/sylvialidennordlund
https://www.facebook.com/sylvialidennordlundforfattare/”

Nästan varje dag tänker jag på hur lycklig jag är över att ha fått just Förlagshuset Siljans Måsar, med Yvonne i ledningen, som mitt förlag. När jag hade mitt första romanmanus klart och letade efter förlag fick jag flera erbjudanden från liknande förlag som mitt. Men ett av dem valde jag bort ganska snart, efter att det tagit åtta dagar att få svar på ett mejl. De andra kunde säkert ha fungerat, men jag fastnade omgående för Yvonnes varma och närvarande sätt att lyssna och stötta. Hon finns alltid till hands för att svara på frågor eller göra något annat av all den service som förlaget har.

Tack vare förlaget får jag vara med på en massa trevliga event, inte minst bokmässan i Göteborg. Men denna gång handlade det om författarmöte på Vattumannens bokhandel, samt en författarworkshop dagen efter då flera av förlagets duktiga medarbetare fanns på plats, exempelvis Ann-Sofie (till vänster i bild) som gjort mina fantastiska omslag.

Senaste nytt är att Josefin Lassbo, ny författare hos förlaget och som pratade marknadsföring, kommer att bistå Yvonne i förläggarsysslorna och dessutom vara med i arbetet med att öppna en Siljans Måsar filial i Göteborg! I Majorna dessutom, väldigt nära gatan där min huvudperson Mia bor. Den 26 maj slås portarna upp till den lilla lokalen där förlagets böcker kommer att finnas, inklusive mina två. En del författarmöten, föreläsningar och annat trevligt kommer det säkert att bli längre fram!

Självklart hann vi med att prata en massa som handlade om annat än böcker också, och förstås äta tillsammans.

Den vänskap som jag har fått uppleva i mitt liv är oerhört värdefull för mig. Jag har kvar några få nära vänner från utbildningstiden, Ann-Charlotte från gymnasiet och Anita från Lärarhögskolan. I år har Ann-Charlotte och jag känt varandra i fyrtiosex år och Anita har jag känt i fyrtiofyra år. Inte så konstigt att jag värnar om kontakten med dem som känner mig sedan så lång tid tillbaka. Förutom mina syskon finns det inga andra som gör det, när föräldrarna är borta sedan länge.

Anita fyllde sextiofem för några dagar sedan. Det är helt galet att tänka sig att en av mina bästa vänner snart är pensionär! Självklart fick hon en bok i present, dock inte någon av mina som hon lojalt redan har köpt både till sig och sina barn.

De senaste åren, sedan jag påbörjade mitt författarskap, har vänkretsen utökats betydligt. Då menar jag inte Facebook där jag i och för sig nu har runt 2500 vänner, som är omöjliga att hålla reda på. Nej, jag menar riktiga vänner som jag träffar när tillfälle ges. Pratar, fikar, äter lunch (som med Annika Klemming på fotot) eller umgås på något bokevent. Dessa nya vänner är också otroligt viktiga, men på ett helt annat sätt. Förhoppningsvis kommer jag att ha kvar även dessa i en himla massa år.

Vilken alldeles underbar recension jag fick i dag! Bettan bokprataren fick båda mina böcker för fyra dagar sedan och i dag kom recensionen. ”Sylvias sätt att skriva böckerna gör att jag ibland får kalla kårar på min kropp, fast det inte är en thriller. Hon beskriver så väl de olika känslor och situationer som drabbar Mia, inblicken hon ger oss läsare i hur det kan kännas att bli utmattad och att inte själv förstå vad som händer är otroligt trovärdig och lysande. Berättelserna förs framåt i ett lugnt tempo samtidigt som det händer mycket i Mias inre.
Det här är en bok som tar upp många jobbiga känslor och situationer och ändå måste jag säga att den hela tiden är väldigt lättläst och hela berättelsen har ett fint flyt.” Ni förstår att jag ryser och nästan blir tårögd! Läs hela recensionen hos Bettan bokprataren.

Vilken innehållsrik dag det har varit hittills och än är det flera timmar kvar. Bokmässor och skrivarevent av olika slag handlar givetvis om marknadsföring av de egna böckerna, men minst lika mycket om att träffa likasinnade och utbyta erfarenheter eller bara snacka en stund för att det är roligt och givande.

Under en skrivarkurs i maj förra året lärde jag känna Helene Kolseth, som både var utställare och organisatör av Bokmässan Dalarna och dessutom mycket generöst erbjöd husrum under denna vistelse i Falun. Sara som var med på samma kurs dök också upp en stund.

På mässan mötte jag också Anna från ScandBook som tryckt mina böcker. Anna är alltid lika trevlig och tillmötesgående och hade med mina böcker i högen över visningsexemplar av deras tryckerikonster.

Härliga Birgitta Backlund(Andersson) föreläste om sitt vidunderliga liv och sin författarresa. Vi har stött ihop många gånger, från början på Författarveckan på Fårö.

Jag mötte egenutgivarnas nya ordförande Yvette Lissman och författare och lektörer Sissel Myrup och Elisabeth Magnusson Rune. Kanske det blir ett framtida samarbete. Oavsett vilket är det dags att bli medlem i egenutgivarnas förening.

Självklart hade jag sett till att matcha min senaste bok på så många sätt som fantasin tillät!

Strax bär det ner till centrum igen och fler författarmöten och förhoppningsvis lite mat …

Tillbaka från ett förhållandevis varmt Las Palmas till ett regnigt och svalt Göteborg återgår jag till mina skrivrutiner. Jag är nöjd med vad jag åstadkommit på min lilla skrivartripp, men skulle gärna vilja ha en längre paus för att vila hjärnan. Men med en deadline att passa, gäller det att hålla mina veckomål. Om jag tappar farten blir det till slut omöjligt att hinna ikapp.

Jag får dock små meddelanden från mig själv om att hjärnan stundtals fungerar sisådär. I dag bokade jag resa till Norrköping och The Book Lounge, ett nystartat event som låter spännande. Kvällen före ska jag sova i Katrineholm hos författarvännen Carina Drätting och där även sammanstråla med vår gemensamma författarvän Monica Österdahl. Efter mässan ska jag åka hem från Norrköping. Jag hittar bra biljetter och köper dem via SJ-appen. Skriver ut kvitto till bokföringen och, för säkerhets skull om mobilen skulle dö, även pappersbiljetter. Då först ser jag att jag råkat boka hemresan från Katrineholm och inte från Norrköping … Lördagar går det inte att nå SJ via telefon. Bara att ta klä sig ordentligt och traska till biljettkontoret på Centralen där en mycket vänlig själ hjälper mig att bli av med den felbokade biljetten.

Men förvirringen hade det goda med sig att jag fick en rejäl promenad och fick köpt en ny skärmaskin. Den gamla är utsliten efter dryga tjugo års tjänst. På fredag bär det i väg till Dalarnas Bokmässa och innan dess behöver jag skära till nya informationslappar om mina böcker. Så nu ska jag bara skriva dagens dos av bok nummer tre, sedan blir det lördagsmys!

En liten paus från skrivandet, i solskenet på Las Canteras några meter från lägenheten som jag bor i. Min man Stefan tillbringar mycket av sin tid här i värmen som gör honom gott. Jag kommer några gånger om året. Den här veckan för att vara ledig från mitt andra arbete och fokusera på skrivandet. Dagarna har jag ägnat åt två långa skrivarpass med litet sol och lunch emellan. För att sedan hinna umgås med alla våra skandinaviska vänner på kvällar och helger.

Denna helg har det varit en stor flesta, där man klär sig i sorgekläder och begraver en gigantisk konstgjord sardin och sedan drar ett otroligt fyrverkeri i gång. Vår balkong är första parkett och därmed omåttligt populär kvällar som denna!

Under Smålits bokmässa träffade jag på Erica Eklund som är lektör och driver Manuskonsult.se där hon erbjuder lektörsläsning, förstakapitelanalys, coachning och manusutveckling. Denna dag fanns chansen att pröva på Ericas tjänster och det nappade jag glatt på. I arbetet med min förra bok fick jag också en analys just av de första kapitlen, denna gång av Helena Hansen  på Texta. Analysen  gav mig en hint om huruvida jag var på rätt väg eller inte.

Och nu hade jag turen att i just rätt ögonblick stöta på Erica. Även hon diplomerad av Ann Ljungberg och medlem i Litterära konsulter. Särskilt kul eftersom den skrivarkurs som jag gick för Ann 2013 startade hela processen av att bli författare ”på riktigt”, och gav mig författande vänner för livet. Alla vi som möttes där i Las Palmas, Las Palmas Girls som vi kallar oss, är numera utgivna på förlag.

Idag kom Ericas utlåtande. Trots att jag vid det här laget borde vara van att mitt författande blir bedömt, pirrade det rejält i magen närjag öppnade det bifogade Worddokumentet och snabbt ögnade igenom det. För att sedan läsa igen. Och om igen.

Hennes inledning grep tag om hjärtat: ”Min första tanke när jag börjar läsa är att det är fantastiskt vilken förmåga du har att få in så mycket i så lite text. Redan de första raderna rymmer så mycket: Eftermiddagens solstrålar smyger sig in genom det välputsade fönstret och träffar brokadsoffans vassa guldtrådar. De trådar som brukade raspa mot mina bara ben som barn och rivas lika hårt som mors röst när den träffade mig långt nere i magen. De första meningarna väcker direkt min nyfikenhet och trots att jag bara läst två meningar så få jag till mig flera tankar kring jaget. Det är så snyggt hur du gestaltar känslan i rummet och känslorna inom jaget på så kort tid. Solstrålarna, det välputsade fönstret, de vassa guldtrådarna. Raspa och riva mot bara barnsben, mors röst. Jag är så imponerad av din inledning och din förmåga att gestalta och använda språket. Inledningen griper tag i mig som läsare, väcker min nyfikenhet och jag vill läsa vidare.”

Fler lovord följde rad efter rad, samt några frågor som hjälper mig att  förbättra min text.

Resten av dagen har jag gått omkring i ett lyckorus. Tänk så viktigt det är att få bekräftelse. Särskilt värdefull blir den förstås när det kommer från någon som yrkesmässigt arbetar just med skrivande.

Ännu en av mina alla begåvade författarvänner har haft ett framträdande. Catharina och jag träffades på Folkuniversitetets författarskola 2014. Därefter har vi setts på olika evenemang, som flera bokmässor och såklart på varandras releaser. Catharinas senaste bok ”Livsform t ex snigel” är utgiven på samma förlag som mina böcker, Förlagshuset Siljans Måsar. Vissa personer finns det många beröringspunkter med, får se vad nästa blir. I dag lyssnade jag på bakgrundshistorien till boken, som handlar om sorgen efter en förlorad syster och har många filosofiska tankar.

Finns det något som gläder ett författarhjärta mer än att läsare hör av sig? De senaste dagarna har jag fått flera uppmuntrande tillrop!  Här kommer ett: ”Hej Sylvia! Vill berätta att jag läst Det du måste, som var en verklig läsupplevelse. Kunde inte sluta läsa o nu står jag i kö på biblioteket för den andra (eller första) boken om Mia, Om du vågar, tror jag den heter! / Kram från I”

Och här kommer nästa: ”Håller på att läsa en mycket bra bok. Sylvia jag skriver betyg så fort jag är klar,brukar också skriva på boktipset Adlibris vad jag tycker om boken.”

Genast känns det lättare att slå sig ner framför datorn och fortsätta formulerandet av alla meningar som behövs innan del tre om Mia är klar …