Förra året stötte jag på en kurs som hette ”Skriv med Mian (Lodalen) och Sara (Lövestam) i skärgården”. Till min förtret var redan sommarens Luleåbesök inplanerat. Stor var min glädje när kursen, eller skrivlägret som de föredrar att kalla sina fem dagar i vackra Roslagen, gavs i år igen.

När jag bokade i höstas såg kalendern luftig ut för maj månad, men som vanligt hann den fyllas på med både det ena och andra. Så jag anlände till Furusund direkt från Sundsvall där jag varit på sexolog-uppdrag på en konferens för ungdomsmottagningar. Att komma till den gamla gården som ligger i väldigt nära anslutning till havet var en ren lisa för själen. Jag kom kvällen innan och blev hjärtligt mottagen av husägare Ingrid, kursansvarig Ingrid och Mian. Fick ett vackert rum med kakelugn och gigantisk spegel med guldram samt sötaste blommiga lakanen.

Nästa dag droppade deltagarna in allt eftersom. Särskild bonus var att Annika Estassy också skulle vara med. Härliga dagar som innehöll allt; föreläsningar, vandringar, egen skrivtid, skratt, yoga och dragspel av Sara. Vegetarisk mat lagades av Petra Sandberg Holstensson också författare som jag träffat många gånger inte minst på Författarveckan på Fårö, som jag tyvärr missar i år igen.

Nya vänner fick jag också som jag småpratar med på nätet och förhoppningsvis kommer att träffa igen.

Fick jag då några idéer till bok nummer tre? Jo, fast kanske inte samma som jag förväntade mig. I stället kom funderingar om att försoning kan innebära att själv försonas med händelser utan att försonas med personen eller personerna som varit inblandade. Vi som hade böcker med oss fick en minut för att pitcha sin. Svårt men inte omöjligt. Min bok om Mia syns bredvid Mian:) Hon och jag bestämde att byta böcker, vilket kändes som en stor ära, liksom att Sara tänkte lyssna på den.

Väl hemkommen läste jag nästa dag vad Sara skrivit på gruppens Facebook-sida. Hon hade tagit sig tid och tankemöda att skriva en liten hälsning till var och en av oss m ed personliga reflektioner om hur hon uppfattat oss och vad vi bidragit med under dessa magiska fem dagar. Mina ögon blev fuktiga när jag läste alla innerliga ord, inte minst dem om mig: ”Tack Sylvia för dina insatta bidrag i diskussionerna, och frändskapet som uppstår mellan två storasystrar med uppstyrningstendenser och ett intresse för psykologi och relationer.”

Att bli så sedd och bekräftad som jag blivit under dessa dagar och dessutom efteråt är alldeles underbar balsam för kropp och själ. Ja, känner verkligen hur hela systemet inklusive kroppen hamnar i ett behagligt viloläge utan att vara på alerten som alltid annars.

Min lillasyster Linda är en av mina störtsta stöttepelare när det gäller mitt skrivande.som hon trodde på från början. Hon testläser, gillar och sprider  i olika sammanhang att hennes syster nuförtiden är författare. Hennes bokcirkel har läst min första roman, hon har även köpt novellantologierna där jag medverkat och dykt upp på i stort sett alla bokevent och releaser. Till råga på allt har hon sett till att tiotalet av arbetskamrater och vänner köpt min bok. Då känns det fantastiskt bra att det äntligen är min tur att heja på henne.

Helgens besök hos min syster innefattade alltså även en helkväll med middag och köruppvisning av Pro Musica. Linda gjorde kördebut i Linköpingskören med den äran (den snygga svartklädda kvinnan)! God mat var det och som extra bonus vann jag en stor ask med chokladpraliner!

Tidigt, tidigt på morgonen den 2 maj tog mina författarvänner och jag taxi till Malagas flygplats efter mysiga skrivardagar. Klockan var så tidigt ställd att jag inte ens hunnit med att somna efter jag gått och lagt mig!

Efter dryga fyra timmar landade vi på Arlanda och Camilla skyndade iväg. Hon skulle försignera böcker hos Printz förlag där releasen skulle gå av stapeln klockan 17. En aning nervöst var det innan vi alla satt på planet och visste att resan inletts  som planerat.

Monica och jag stod utanför förlaget på lilla Nygatan några minuter i fem och väntade med spänning på att träffa en glittrande glad Camilla, med sin femte utgivna bok i handen.

Ett extra plus, förutom att se Camillas glädje, var att träffa alla författarvänner som jag lärt känna de fem år som gått sedan skrivarkursen i las Palmas då allt började på riktigt! Inte minst Ann Ljungberg, vår kursledare, till höger på första bilden. Nästan alla Las Palmasgirls som vi heter som möttes den gången finns med på fotot i mitten. Och så förstås stjärnan själv, Camilla, med sin lockande bok!