Funderar över handlingen i min bok och undrar om den är för tunn. Fick rådet att ha med mer filosofiskt tänkande hos huvudpersonen. Livets mening är den djupaste jag kommer på. Frågan är om jag kan få min huvudperson att fundera över livets mening på ett trovärdigt sätt. Nästa fråga behöver jag i så fall ställa till mig själv – vad tänker jag själv på ett djupare filosofiskt plan?
Author Archives: Sylvia
Koncentrationssmitta
I flera dagar har jag suttit vid ett stort matbord i en lägenhet full av studenter och redigerat text. Mer har blivit gjort på kortare tid än vad jag lyckats med hittills. Stor del av tiden har min dotter suttit mitt emot och knattrat på sin dator. Hennes koncentration har smittat mig. Känslosmitta hade jag hört talas om, nu har jag upplevt koncentrationssmitta. Kanske en god idé att uppsöka Universitetsbiblioteket hemma och utsätta mig för smitta när skrivandet går trögt.
Inspirerande möte
Att skriva är utvecklande samtidigt som det är frustrerande. I dag träffade jag skrivarväninnan Camilla som debuterar som författare i höst. Otroligt inspirerande samtal om skrivandets våndor och glädjen när ett förlag gillar det du skrivit och vill ge ut boken. Min motivation får ny fart av tanken på att andra människor kommer att läsa och påverkas av det jag skriver.
Levande genom möten
Min bok blev levande av mötet med andras ögon. De senaste dagarna har jag blivit levande genom mötet med andra. Ett möte under en lång tågresa gav massor av energi. Ett samtal som böljade från det ena ämnet till det andra med intressanta vinklingar och åsikter. Jag hälsar på en efterlängtad person, planerar möten med vänner. Hela jag lever upp och den trötta blicken i spegeln har transformerats som när vinter blir vår!
Verklig genom möten
Vid andra tillfället på skrivarkursen hade vi textsamtal. Första texten fick positiv feedback i ganska allmänna ordalag. Förväntade mig något liknande eftersom vi nyss träffats. Deltagarnas synpunkter på mina första kapitel överraskade mig och var precis vad jag behövde. Deras möte med min text gjorde boken verklig. Jag har tänkt och uttalat att jag skriver en bok. Nu kändes det sant också, i hela mitt integrerade jag!
Stress – mystiska saker händer
Det händer mystiska saker när jag är stressad. Nycklar försvinner spårlöst. Jag tar fel på en timme när jag ska ha ett möte. Som tur var en timme åt rätt håll. Den timmen kunde jag använda till att andas ut. Behöver visst komma ihåg ställtid, att hinna andas också. Kul med mycket på gång, bara jag balanserar med paus. Dagens lärdom!
Balans mellan lust och plikt
Mitt horoskop i dagens Metro var precis vad jag behövde läsa just nu: ”Ambitiösa planer får kanske läggas åt sidan, om du ska kunna koncentrera dig på annat som dyker upp.” Ja så är det kanske, även om det tar emot att inse det. Mina ambitiösa skrivplaner tar bort skrivglädjen. Jag tror på idén att göra planer, behöver bara lära mig att jag inte behöver följa dem. Lusten måste få plats för att den kreativa sidan ska blomstra. Så balans, mellan lust och plikt liksom mellan planering och frihet att välja, är modellen!
Förväntningar
Förväntningar är svårt att balansera, tycker jag. Utan förväntningar på sig själv blir livet lätt likgiltigt. För höga förväntningar blir gärna krav och därmed misslyckande när de inte infrias. Skulle vilja lära mig hur jag inte har så höga förväntningar, läs krav, så att det begränsar min kreativitet…
Vilodag
Tänk på vilodagen sa min mormor säkert. I början på 1900-talet fanns inte så mycket lockelser på söndagar. Kyrkobesök var dagens höjdpunkt. Idag är skillnaden minimal på vardag och söndag. Tror liksom många andra att det är oerhört viktigt att varva ner med jämna mellanrum. Jag har vilodag från skrivande och dator idag. Vilodag är något helt annat än skrivkramp:)
Skrivkramp, hej då!
Dagen ligger framför mig som ett oskrivet blad. Tid att skriva, fin liten dator, vackra bilder på manuspärmen. Bara inspiration som saknas. En författare kan inte vänta på inspiration, då blir inga böcker skrivna. Ett gammalt nummer av tidningen Skriva tittar upp ur bunten i tidningskorgen. Hej då, skrivkramp! läser jag på omslaget. Artikeln inleds med orden Bli vän med din skrivkramp. Jag vill säga upp bekantskapen, inte bli vän! Ta en paus är första rådet. Check. Femte rådet; håll ut tills lusten är starkare än tvivlet. Skulle inte direkt kalla det lust, snarare beslutsamhet. Försöker skapa ny scen i skrivboken utan framgång. Pennan flyttar sig inte en millimeter. Tar fram manusdokumentet i datorn, som skulle fått vila idag, och redigerar scener. Timmarna flyger iväg. Skrivkramp, hej då för denna gång. Du behöver inte ha bråttom tillbaka…