Härligt lång promenad, god lunch och en timmes författande! och dagen är inte slut ännu…

Tänk vilken tur att jag har så bra vänner! Förutom att de är trevliga att umgås med, lär jag mig många olika nyttiga saker av dem. En kommentar på Facebook eller ett blogginlägg, så har jag fått tips som leder till nya kunskaper! Idag har jag exempelvis hittat Google drive och sparat texter. Känns tryggt..

Nu har jag en dator att skriva på, även om den inte är min egen. Tangenterna är gigantiska jämfört med IPhonetangenter. Jag har tack vare g-mail till skrivarkursen tillgång till mitt manus så långt jag kommit och ytterligare ett antal mailade kapitel. Jag gratulerar mig själv till att alltid vilja ha hängslen och livrem, annars kanske all text gått förlorad. Nästa steg blir att skriva in nya kapitel från skrivboken till datorn. Ny energi flödar! Fast trist nog är dagen strax slut, så det får vänta till i morgon. ”I morgon är en ny dag” är mitt favoritcitat…

Ibland är det en stor utmaning att ha tillit till att det kommer att lösa sig. Om jag inte själv kan se en lösning blir det extra svårt. Utan kontroll över det som händer ännu svårare. Då sätts all kunskap på prov. Mitt i alla orostankar ska jag hitta ett lugn först för att komma vidare till tillit. Det blir dagens träning!

Sedan min dator åkte iväg till Tyskland på service för två veckor sedan har inte många ord blivit skrivna. Luften gick ur mig som när man tömt en luftmadrass. Kvar blev bara ett platt skal. Eftersom det verkar dröja länge innan datorn kommer tillbaka får det bli anteckningsbok och penna. Ny rutin att skriva utan att placera in i manus. Kunde Moa Martinsson skriva på utslätade papperspåsar ska jag kunna klara detta. Det känns som jag tappat kontakten med mina karaktärer och berättandet som flöt på riktigt bra. Skrivandet är uppenbarligen en ömtålig  process som behöver underhållas ofta för att inte avstanna..

Lyssnade på en föreläsning om självmord och psykisk livräddning idag. Fler människor i Sverige dör i självmord än i trafikolyckor. År 2012 begick 1530 personer självmord i Sverige. Jag känner många som har förlorat närstående utan att ha haft minsta aning om vad som skulle komma. Sorg, skuld och vanmakt brukar stanna kvar länge. Det värsta måste vara att förlora sitt barn. Att dessutom leva med vetskapen att det var den enda utvägen hen såg, måste vara den svåraste uppgiften man kan få. ”Om bara… ” finns där liksom ”varför”. Många frågor som aldrig får något svar. Att prata om det svåraste, att våga fråga och att våga lyssna kanske kan ge en smula tröst till den som drabbats.

Ofta känner jag mig lyckligt lottad, vissa dagar mer än andra. Detta har varit en extrabra dag. Tioårskalas utomhus i strålande sol, trevliga samtal och en fantastisk Pavlovatårta. Att ha en familj att fira med, eller som finns när livet krånglar till sig är en gåva som inte alla har. Naturligtvis är vi redan lyckligt lottade jämfört med många andra. Många av dessa fördelar saknar ändå värde utan någon att dela dem med. Det gäller att ta vara på varandra och skapa tillfällen att mötas!

Några gånger i livet har jag bytt väg, ibland yrke och ibland intresse. Varje väg har gett nya kunskaper och kontakter som blivit vänner. Mitt senaste vägval är skrivandet.  Förutom skrivarglädje har jag fått många nya bekanta. Idag träffades vi, några från en skrivgrupp på Facebook, hos mig på lunch. Långlunch visade det sig. Vi pratade om våra bokprojekt och liv. Vi kommer säkert att ses igen och kanske läsa varandras texter. Så kul!

Idag blir det en dag utan måsten. Även dagens inlägg påverkas av fridag och blir inte längre än så här:)

Jag har insett den senaste veckan att jag är databeroende. Då menar jag inte dataspel utan datorn som hjälpmedel. Som tur är har jag min IPhone för mail och blogginlägg. Och Facebook! Det är skrämmande hur mycket som behöver skötas via datorn. Exempelvis meddelas reparationsstatus av min dator via mail. Hur tänker man då? Ägnar en tanke åt de äldre som inte är bekanta med tekniken. De blir ännu mer beroende av hjälp från andra. Minns hur irriterad min mamma var när hon tittade på TV och man sa att det fanns mer att se på webben. ”Vad är den där webben egentligen” frågade hon mycket frustrerad. När hon var liten hade de varken elektricitet eller vatten inomhus. Undrar hur det blir när jag blir gammal? Vilken ny teknik finns då?