I dag för exakt fem år sedan fick jag besked att jag skulle debutera som författare. Min första novell ”Aldrig mer” hade blivit uttagen av Ordberoende förlags jury till antologin Saknad. Man fick skicka in sitt bidrag och bifoga sitt namn i ett förslutet kuvert. Så pirrigt det var! Jag minns hur jag sprang runt i lägenheten och hoppade som efter värsta idrottsprestationen efter beskedet!

Sedan dess har jag medverkat i ytterligare fyra novellantologier hos Ordberoende och Ariton förlag, liksom en antologi om kommunikation hos Ariton, fått en trilogi utgiven, fått ljudboksavtal till den senare och nu skriver jag på en äkta feelgood! Vilket rikt liv jag har och så många underbara människor jag mött!

Hurra, äntligen är mitt nästa manus på gång, en äkta feelgood med härliga karaktärer att fördjupa sig i. En extra bonus i skrivandet är att jag samtidigt läser andra terminen i Kreativt Skrivande på distans. Så då blir det både handledarrespons och kamratrespons under hela manusets framväxt.

Respons är underbart och såklart pirrigt! I går blev de första 25 procenten inskickade! Nu är det bara att ta nya tag och hitta inspiration för att fortsätta. Det blir en sorts urladdning efter varje inlämning, men då kan jag fokusera på att göra min egna kamratrespons till fem andra deltagare. Mycket lärorikt att läsa andras texter!

Det sägs att ”inget nytt under solen”, ifall man nu vill prata i klichéer. Och det vill ju ingen författare … Hur som helst så hittade jag av en händelse ett gammalt nummer av tidningen Skriva, nummer 4/16. Där hade jag förmånen att få mitt första kapitel lektörsläst och kommenterat av Johanna Mo.

Positivt feedback handlade om min förmåga att skildra vardagskonflikt. Förbättringsområdet var att inte vara övertydlig, och beskriva alldeles för mycket.

Boken kom så småningom ut, och ytterligare två i serien om Mia, som dessutom blev till ljudböcker. Nu när jag håller på med en helt ny roman, en äkta feelgood, skriver jag den parallellt med att jag läser kurs nummer 2 i Kreativt Skrivande 30p på distans.

Vilken feedback fick jag just av min handledare? Jo, först positivt: ”Förutom relationerna har du också tillfogat ett yttre hot, vilket nästan är en nödvändighet för att väcka lärarens nyfikenhet. Det är ett lyckad dramaturgiskt val att ha en yttre konflikt.” Så ett förbättringsområde, gissa vilket? ”Det känns visserligen som att texten är välskriven, men kanske ibland lite överlastad. ”

”Less is more” skrev Johanna Mo 2016, och jag får väl göra min läxa återigen 2021!

Jag blev väldigt glad när Jeanette Niemi hörde av sig och ville ha med mig som gäst i sin och Anna-Maria Ekblads Bokskrivarfestival i mars, på temat ”Författarskapets åtta nycklar”. Jeanette är bland annat  skrivarcoach och driver kreationslotsen.se. En annat projekt är författarintervjuer i Skrivarradion, med favoriter som Sara Lövestam och Camilla Davidsson som gäster. Jeanette och jag hade en härlig stund när hon (mycket hedrande) intervjuade mig för något år sedan, om att skriva trilogi. Jag hade så kul att jag höll på att glömma att samtalet spelades in för det var ju en intervju! Vill du lyssna finns den här.

Ännu gladare blev jag när jag läste hennes presentation av mig: ”Sylvia är en färgstark och alldeles sprudlande människa. Hon har många olika kompetenser som t ex läraryrket, samtalspedagog och sexolog. Hon har studerat kognitiv beteendeterapi, Non Violent Communication och är utbildad Minfulnessinstruktör! Lätt att tänka att hon har nytta av detta när hon gestaltar karaktärer i sina böcker. Hon har författat trilogin om Mia som går igenom stora och vanliga livsförändringar. Lätt att känna igen sig i och lätt att ta till sig – dessutom är böckerna snygga.”

Mer om festivalen hittar du här. Ett festivalpass köper du för 150 kr och om du vill köpa biljett till workshop 26/3-29/3 hittar du även info om den på sidan. En av dem kommer jag att hålla, tillsammans med Jeanette

Detta ska bli så kul!

Tänk att böckerna lever sitt eget liv än! Det går trögare förstås med ljudbokslyssnande och bokförsäljningen ska vi inte tala om i dessa tider. Det blir då extra glädjande med en recension från Boktokdelux som dyker upp i Instagramflödet.

Det skadar ju inte att jag dessutom tycker mycket om att läsa denna recension: ”Lättläst utan att kännas simpel och med ett bra driv framåt i boken. Även om historien tar upp många tunga ämnen skymtar man hela tiden solen i horisonten. Bra relationsdrama där känslorna smittar av sig på läsaren. Förtvivlan, ilska, kärlek och hopp blandat i en fin kompott.”

I dagarna har jag också skickat trilogin till en ny recensent, Leif, som var intresserad av att läsa.

Nu finns nästan hela boklagret av Mia-serien hos mig.  Hör av dig om du vill handla till superpris!

Förutom mina, finns pappersböckerna att köpa på Bokus och hos förlaget men till andra priser. Ljudböckerna säljs både via Bokus och Adlibris och finns såklart att lyssna på på de vanliga ställena såsom Storytel, Nextory och Bookbeat.

Som tur är har jag en stark lillebror som hjälper till att bära bokkartonger!

Att gå kurs är en av de saker jag gillar bäst att göra. kreativt, lärorikt och ibland utmanande. Som att läsa 30 högskolepoäng i Kreativt skrivande. Och när kursen är klar 17 januari, då kastar jag mig in i ytterligare en termin där uppgiften framför allt handlar om att skriva ett längre manus.

Efter tre böcker på tre år fick jag en välbehövlig paus. Problemet med paus för mig är bara att sedan är det svårt att komma igång igen. Då är det guld med en kurs där du får deadlines och det viktigaste av allt, respons från kursdeltagare och handledare. Så i maj om allt går som beräkniat kommer jag att ha ett första manusutkast till min nya feelgoodroman!

Jag har haft förmånen att träffa och lyssna på Björn Natthiko Lindeblad flera gånger. En tvådagars meditationsretreat är jag särskilt glad över, då fotot på oss togs. Det var Allahelgonahelgen 2016 och Björn med sin härliga humor tyckte att ”döden” skulle vara med på fotot. Slutorden till oss deltagare var ungefär: ”Vad som ligger bakom dig och framför dig är småsaker jämfört med vad som finns inuti dig.” Varje gång jag hör Björn hittar jag någon livsvisdom att ta till mig. Nu har jag en hel bok med visdomsord som jag läser om och om igen och rekommenderar av hela mitt hjärta!

Att Björn dessutom i helgen som var lyckades engagera över 3600 personer i en julinsamling till Läkare utan gränser förvånar väl ingen. Han som trots det svåra som livet bjudit honom på de senaste åren orkar öppna sitt sinne och sitt hjärta för dem som behöver. Insamlingen gav 890 000 kr!!

Så här i dessa tider är det extra viktigt att försöka känna tacksamhet för det jag har. Julen är snart här, och den blir för de flesta något helt annorlunda än förr. Så även för mig. Men acceptans, att allt måste få  vara som det är, är det enda jag kan göra. Alternativet att kämpa emot gör inget annat än att skapa oro och sorgsenhet.

Jag är tacksam för att ha hållit mig frisk, att jag har en varm bostad och tillräckligt med mat att äta. Kanske kan vi alla hjälpas åt och tänka en extra gång på vad vi kan göra för dem som inte har det lika väl förspänt …

Mina änglar som alltid står framme får sällskap av en upplyst gran till advent. När jag ser dem alla i det nya ljuset, drar jag mig till minnes att de flesta av änglarna är julklappar från min mamma som inte längre finns bland oss. Jag vänder på en av dem och läser julklappsrimmet som jag är tacksam över att jag sparade den där gången för många år sedan. ”Till Sylvia, Vänta du bara, om några år har du en hel skara. Från mamma.” Min mamma gick sex år i folkskola men var en sann virtuos på julklappsrim och korsordslösande. Kanske hade hon också blivit författare om tiden och livet varit annorlunda när hon var ung.

Jag gladde mig oerhört inför att återigen bli intervjuad av duktiga lektören Helena Hansen via kvinnohistorier.se som jag blev i onsdags.

I förra veckan skulle jag varit gäst på Saras Afternoontea igen, men det blev förstås inställt med tanke på den ökade smittspridningen av Covid-19.

Så därför var det extra roligt att det ändå hände något på författarfronten. Vi pratade om mina böcker och om relationer överhuvudtaget, inte minst i dessa tider. Teknik är fantastiskt när det fungerar, ett antal människor kan ses på Zoom, oberoende av var man bor. Helena till exempel var med från Paris.

Jag fick också möjligheten att läsa några sidor från varje bok, och återuppleva hur min Mia utvecklades genom tre böcker.

Nu håller jag som bäst på att planera för en helt ny bok, men håller mig i min älskade Feelgood-genre!