I morse skrev jag för att distrahera min nervositet ett inlägg i Mias värld om intervjun som bara var några timmar bort,( https://www.facebook.com/sylvialidennordlundforfattare), och delade det på min privata sida. Många uppmuntrande tillrop, och även kommentarer om att jag har bra flyt nu. Stämmer precis, för det har jag. Samtidigt gäller det att komma ihåg allt arbete som ligger bakom. Att jag fick kontakt just med denna tidning var faktiskt till en stor del tur, eftersom jag tog möjligheten att presentera mig som författare när tillfälle gavs i samband med mitt andra arbete.

Hur gick intervjun? Supertrevlig journalist och likaså supertrevlig fotograf. Vi fikade, pratade och vips så hade det gått nästan två timmar inklusive fotografering. Har ju fått träna mig på att slappna av när jag ställt upp som övningsmodell för några andra, tillika trevliga fotografer, och då fått fina profilbilder. Hur resultatet blev denna gång får jag vänta på ett tag, liksom på artikeln eftersom pressläggningen är lång.

Senare, efter träning, klädd i träningskläder tittade jag in i min vanliga Icahandel och där stod en butikskonsulent och packade upp böcker. Vi pratade en lång stund, om smycken och annat intressant såsom exempelvis min bok. Och nu ska jag kontakta grossisten. Och skicka mer info om boken till butikskonsulenten.

Så återigen; tur eller påpasslighet?

Idag var det Piteå på signeringsschemat. Hela Luleåfamiljen bestående av svärmor, svägerska och min man Stefan åkte iväg med mig, första dagen som gett en smula värme och solsken sedan vi kom för en dryg vecka sedan.

Signeringsklänningen var på. Någonting måste vara helt rätt med den när en del stannar till, inte för att köpa bok utan för att berömma min klänning. De som känner mig närmare vet att jag ser det lite som en sport att färgmatcha. En klänning i samma färger som min kära bok, ett inköp som inte gick att motstå.

Träffade även denna dag mycket trevlig bokhandelspersonal och många olika läsintresserade besökare. Återigen hittade en del förskollärare fram till mig. Kanske är det bilden på omslaget? Till och med en turistande norska tillika förskollärare köpte boken. Liksom en vän, boende i Piteå, som tittade förbi med sällskap.

När signeringen var klar gick jag in i en närliggande butik, berättade att jag just signerat och om Mias inre resa. Den måste jag köpa sa expediten, och tillbaka till affären gick vi så att hon fick köpa ett signerat exemplar.

Så nöjd med mina premiärsigneringar och alla fantastiskt berörande möten!

Vaknade en aning stirrig över att dagen som jag föreställt mig många gånger till slut hade kommit. Att jag skulle få stå i en bokhandel, signera och möta presumtiva läsare. Akademibokhandeln i Luleå hade förberett så att jag kände mig väldigt välkommen.

Vilken upplevelse! Så fina närvarande samtal, även om de bara varade en kort stund. En man som skriver själv och testläser åt en bekant. En förskollärare precis som huvudpersonen Mia, men som kom till Sverige för åtta år sedan och redan är utbildad och nyanställd! Många som kunde relatera till Mias värld. Hoppas att de håller vad de lovade och hör av sig med sina synpunkter när de läst.

I morgon är det Piteås tur!

Kan det verkligen vara enbart ett märkligt sammanträffanden att min bok hamnar i sällskap med Camilla Davidsdons och dessutom tillsammans med novellantologier där jag medverkar?

Jag vet ju att reklamen ofta är riktad, men det ena fotot är från min mans mobil och det andra från min egen. Fast det är inte nödvändigt att förstå allting. Ibland räcker det med ett konstaterande och att glädja sig åt det faktum att mitt namn finns i sex olika böcker på Adlibris. Än så länge …

Under mitt besök i Luleå passar jag på att besöka mysiga Hotell Amber, där Mias bästa väninna Serena tillbringar en hemlig helg. Mer om den finns att läsa på sidan 246 i Allt det du måste!
Stort tack till Katarina för rundvandringen och det trevliga samtalet. En bok lämnade jag efter mig som hamnar i gott sällskap med Alltid Amber som gick som följetong i en veckotidning när jag var i tidiga tonåren.

Knappt har jag hunnit hämta andan efter bokreleasen i Stockholm innan det är dags för nästa stora utmaning! Boksignering på Akademibokhandeln i Luleå och i Piteå. Många gånger under hela den långa processen med att skriva och få min bok publicerad har jag frågat mig varför jag alltid måste hitta nya utmaningar. Svaret är väl en kombination av två ingredienser; dels vill jag utvecklas och även försöka bidra till andras växande och förståelse av sig själva och andra. Hela mitt yrkesliv har vilat på dessa grundpelare liksom nu mitt författande!

https://www.akademibokhandeln.se/evenemang/forfattartraff-med-sylvia-liden-nordlund/

Det är svårt till och med för mig att förstå, som faktiskt upplevt hela processen från den första idén till färdig bok, hur många tusentals arbetstimmar som ligger bakom. Inte enbart mina egna timmar utan även alla andras, vänner som läst liksom de professionella  som funnits med i färdigställandet av den Allt det du måste som jag är omåttligt stolt över. Förläggare, redaktör, formgivare av omslag och inlaga, korrekturläsare och tryckare samt distributör. Jag är så tacksam över att få vara med om det ofattbara att packa upp kartonger med min alldeles egna bok!

I en filmsnutt öppnar jag en av kartongerna och får äntligen se det färdiga resultatet. Vilken euforisk lyckokänsla!

Och kan dela med mig nu när jag har kommit på hur jag ska länka, eftersom  även om videoinspelningen bara är någon dryg minut tar den för stor plats. Men jag överlistade  tekniken denna gång också med hjälp av youtube …