Det är verkligen trist med situationen som är just nu, av många orsaker. Värst är det förstås för de som blir allvarligt sjuka och deras närstående, de som mister sin försörjning och de som får leva helt isolerade. Så jag ska verkligen vara tacksam för jag har hälsan och jobb. Men all författarverksamhet har helt avstannat sedan i januari när jag var på bokmässa i Strömstad.

Ibland är det lite aktivitet runt böckerna exempelvis på Instagram som idag när Boktokdelux firar 3500 följare, med en utlottning! Och gissa vems bok som är med där?

I januari var jag på Susannes release av sin debutroman Det som ingen ser. Vi har följts åt i våra författarkarriärer sedan 2017 då vi båda var med i novellantologin Över en vårfika från Ariton förlag. Vi hade en härlig gemensam release på Susannes kontor ihop med Johanna Hildebrand. Susanne är en av mina största påhejare, och mycket glädjande är det nu min tur.

Boken släpptes som ljudbok denna månaden bland annat på Storytel. Det fick mig återigen att skamset konstatera att jag har påbörjat den, men sedan kom en massa annat emellan hela tiden. Så jag bestämde mig för att läsa den som ett av de fria val av litteratur till min kurs i Kreativt skrivande. Första modulen handlar om självbiografiskt skrivande så Susannes bok passar perfekt eftersom den är en självbiografi, även om namnen på karaktärerna är fiktiva.

Boken beskriver ett äktenskaps uppgång med familjelivet och de två döttrarna, den långsamma och försåtliga nedbrytningen av hennes kärlek och tillit fram till den fullständiga kollapsen av både äktenskap och tillvaro. Det är författarens eget liv som skildras in i minsta solkiga detalj, berättad med en trovärdighet som gör att jag ibland vrider mig av obehag.

Syftet med berättelsen är att vara ett varnande exempel till de kvinnor som befinner sig i samma situation som Susanne/Anne gjorde, de som liksom hon hittar på förklaringar och ursäkter och anpassar sig, ibland till döds. Syftet är även att visa på stegen i förtrycket, hur det psykologiska våldet trappas upp i samma takt som kvinnans självkänsla krymper, och att stärka kvinnor i samma situation för att kunna reagera och agera på ett mycket tidigare stadium än författaren själv gjorde.

Och detta gör Susanne så skickligt att jag ibland glömmer att andas under läsningen. Denna bok borde finnas med som faktalitteratur i de sammanhang där temat är aktuellt, både för personal och utsatta kvinnor!

Det har förstås varit svårt att umgås som vanligt med vänner, så jag är extra glad över att min bokklubb fick till en sommarträff, enligt traditionen denna gång tillsammans med våra respektive.

Vi samlades alla hos Anita och Janne. Som traditionen bjuder på alla våra träffar bjöd värdinnan på lunch. Så var det dags att prata om Siri Hustvedts bok som vi hade som utvald bok. Till nästa träff blir det Silvervägen av Stina Jackson. Den boken tilltalar mig mycket mer!

På kvällen var vi på spansk restaurang och åt tapas innan det var sängdags i tre olika stugor. och självklart höll vi avstånd och var utomhus, tur att vädret var underbart! Ett bad hade vi också hunnit med på eftermiddagen.

Hurra, ytterligare en sak att lägga till på mitt cv. En av mina bonusdöttrar sa häromdagen att det är synd att jag inte behöver något cv, för jag har då många olika saker att skriva dit!

Denna kurs har varit ett rent nöje, med så många nyttiga kunskaper för egen del och kunskaper som jag hoppas kunna förmedla vidare längre fram.

Jag skulle nog säga att kursen blev min livlina mitt i Coronakrångel. Att hitta mitt lugn i all turbulens, att acceptera verkligheten som den var och att andas djupt var helt avgörande och det fick jag trygg guidning i.

Kursen blev på Zoom i stället för live, men det blev fantastiskt bra. Att Mindfulnesscenters grundare, Ola Schenström, i egen hög person ledde oss var ett extra plus även om jag var väldigt nöjd med Beatrice Blidner som jag hann träffa en gång innan Sverige stängde ner.

Och efter ett drygt halvår, med inlämningsuppgifter och träning i att leda en liten grupp är jag nu diplomerad!

Första gången som jag var hemma hos mina svärföräldrar Gerd och Tycko 1996, såg jag fyra broderade tavlor som fångade mitt hjärta. Tycko broderade alla årstidstavlorna under ett enda år, 1984, och sedan hängde de över den rosa sammetssoffan i deras vardagsrum. De hängde där i många år, fram till förra sommaren när båda mina svärföräldrar sorgligt nog var borta.

Denna sommaren tog vi hem tavlorna till Göteborg, lämnade in dem för inramning bakom osynligt glas och våndades sedan med måttband för att få upp dem ovanför vår soffa, rakt och med lagom mellanrum. Resultatet blev helt underbart, tycker jag. Varje gång jag går förbi dem gläds jag och tänker tacksamma tankar om de två som inte längre finns med oss på jorden.

I början av min författarkarriär fick jag syn på en reklambanner på spårvagnen. Texten löd något i stil med ”Vad vill du läsa i dag?” och var reklam för Storytel. Tänk den som får ha sin inlästa bok där, minns jag att jag tänkte.

Nu har jag hela min trilogi där, och i dag har jag uppnått ett annat mål, nämligen att ha ofattbara 1000 betyg just på Storytel. Sist jag fick information från Word Audio som ger ut ljud och e-bok var det över 11 000 lyssningar och läsningar av böckerna i alla kanaler. Ännu mer ofattbart och en fin kickstart för att börja författandet av min helt nya Feelgood-bok!

Så himla härligt när mina böcker uppskattas! När recensenter skriver positivt är härligt men extra glädje blir det när en läsare hör av sig direkt med vad boken gett för upplevelse. Extra fint i dessa tider när det inte händer så mycket annars på bokfronten.

Att ljudböckerna fortsätter att lyssnas på är också en källa till glädje. Min första bok ”Allt det du måste” har snart 1000 betyg på Storytel, fattas bara tre ynka stycken!

Tänk att min första bok om Mia läses och recenseras ännu. Jag upphör aldrig att ödmjukt glädjas över att få beröra läsare och få feedback på hur de uppfattar min bok och Mias värld! Så här skriver boktokdelux på instagram: ”Skönt att läsa en bok som är som tagen ur riktiga livet med ren skär ångest, vardagliga problem och livsavgörande beslut. Jag känner med Mia varenda gång ångesten kommer smygandes, när maken är en besserwisser och när dottern smäller i dörrarna. Sylvia lyckas verkligen förmedla känslor och rädslor i sin bok. Dem smittar av sig på mig omedelbart. En välskriven, lättläst roman som känns väldigt ”utbildande” och informativ. Man rycks snabbt med i boken och vill veta allt om problemen Mia har. Jag börjat spåna på lösningar och hur hon ska handla näst för att allt ska ordna sig. Ett rejält cliffhanger slut- så se till att, som jag, ha bok nummer två- Om du bara vågar, väntades på tur! Satte igång med den andra boken i samma stund jag slog ihop pärmarna på den första- och det får vi väl ändå se som ett gott betyg?”

Och här beskriver hon vad boken handlar om på ett mycket bättre sätt än baksidestexten gör: ”Första boken i trilogin om Mia.?Mia lever ett vanligt svenssonliv med en man som mest bryr sig om sig själv, en tonårsdotter med tonårsbekymmer och ett jobb på förskolan Pysslingen. På arbetet är hon ambitiös och vill förnya och förbättra, vilket resulterar i att hon blir ett irritationsmoment för en äldre kollega som börjar frysa ut henne ur gruppen.
Ångesten och panikattackerna avlöser varandra. En förändring måste till för att Mia ska må bra igen. Någonting måste ske. Vad måste hon och vad måste hon inte?
Ljuspunkterna i livet har hon i väninnan Serena, en bok med visdomsord och fristaden som matlagningskursen ger henne. ??‍♀️??‍???‍??”

Som jag har längtat efter en ny längre skrivarkurs, och denna gången kom jag in på en perfekt sådan: Distanskurs i kreativt skrivande Luleå Universitet. Heltidsstudier i skrivande under hösten samtidigt som jag ska få till ett första utkast på min nya Feelgoodbok, perfekt kombo hoppas jag. Har ju alltid svårt att komma igång med nya projekt och drabbas av en massa tvivel under hela projektet fram till färdig bok. Behöver ha någon att bolla texten med och diskutera brister och fördelar.

Elisabeth George beskriver vändan av skrivandet så träffande i sin handbok Skriv på! ”Jag närmar mig slutet av det andra utkastet så jag är rädd. Juli tycks närma sig med stormsteg. Jag har så mycket arbete kvar att göra. Jag känner mig rädd. Det känns inte som om jag har något riktigt grepp om historien. Gud ska veta att det är sant, det har jag inte. Men nu ska jag göra så här: jag ska föra romanen fem sidor framåt varje dag.” Så klokt, bara att sätta fart och ta en sida i taget. precis som att ta en dag i taget och vara nöjd, något som jag försökt tillämpa i många år.

I går fick jag ett meddelande från min fina sjukgymnast Jessica, att hon återigen sålt min trilogi. Jag fick ett erbjudande av henne att ställa dem på Fysionovas mottagning samtidigt med infolapp om samtalserbjudande. Så härligt att vi kan hjälpas åt i dessa tider! Jessica är, förutom att vara snäll, en superskicklig sjukgymnast som rekommenderas å det varmaste.