Senaste veckan har mina tankar många gånger gått till Björn Natthiko Lindeblad, som lämnade denna världen den 17 januari. En stor man på så många sätt, inte minst i hjärtat, och han lämnar ett tomrum efter sig som ingen lär kunna fylla. Jag hade förmånen att träffa Björn vid flera tillfällen. Senaste gången, och sista visade det sig, var efter en av hans Nycklar-föreställningar. Jag gick fram efteråt för att tacka för en magisk stund. Björn såg mig på långt håll, log sitt varma leende och sa: ”Och här kommer ju Sylvia också!”, så fick jag en kram innan nästa person ville komma till tals med honom.
Redan då, 2019, misstänkte jag att de skulle vara sista gången vi sågs. Pandemi och Björns sviktande hälsa satte stopp för
offentliga framträdanden sedan. Vilken otrolig tur att han hann åka på turné med sina visdomsord innan pandemin, att hans bok ”Jag kan ha fel” for iväg ut på segertåg i världen och att han fick ha sin 60-årsfest i höstas.
Så otroligt sorgligt att inte få lyssna till honom live mer, och att han hade det så fysiskt begränsat den sista tiden. Men hans humor fanns kvar i inlägg på Facebook och Instagram in i det sista.
Fotot på honom och mig är ett litet bevis på den humorn. Fotot är taget efter två meditationsdagar som Björn ledde 2016. Det var Allahelgona helg, så när jag ville ta ett foto av oss tyckte Björn att döden också kunde vara med, för den är ändå alltid närvarande. Så sant …