Så fantastiskt att få en egen författardag i Samuel Karlssons gigantiska grupp på Facebook, med över 60 000 medlemmar! Klistrar in mina inlägg ifall du blir nyfiken! (Tar bara med första fotot)Inlägg 1
Vad drömmer du om?
För ungefär tio år sedan när jag precis hade börjat skriva skönlitterärt på allvar, drömde jag förstås om att bli författare på riktigt. Jag minns särskilt ett tillfälle när en spårvagn passerade vid övergångsstället där jag väntade. (Jo, jag är från Göteborg.)
På sidan av vagnen fanns en stor banner med reklam från Storytel, där det stod något i stil med ”Vad vill du läsa i dag?” och så var det bilder på en massa ljudboksomslag.
Åh, tänkte jag, där skulle jag vilja finnas med mina böcker inlästa. Fast först måste jag ju skriva en bok …
Och nu är jag författare på riktigt, det tycker till och med Sveriges Författarförbund där jag blev medlem förra året. Och i dag får jag vara gästbloggare i denna otroliga grupp, med så många medlemmar och så bra boktips att lyssna på. Jag ser fram emot att läsa om dina drömmar eller andra kommentarer som du vill dela med dig. Att skapa kontakt och kommunicera är något av det bästa jag vet. Förutom läsande och skrivande …
I nästa inlägg kommer jag att presentera mig närmare. Under dagen kommer ni att få veta mer om min författarresa, om skrivande, om mina böcker och mitt senaste intresse som är biblioterapi.
Hoppas ni vill hänga med!
Fotot är ett kollage, med en spårvagn på ena delen där fotot är taget väldigt nära där jag bor just nu, på Skånegatan. Andra halvan är på mig, författarfotot i min senaste bok Bröllopsklockor och bjällerklang.
Inlägg 2
Vem är du? Vem är jag?
Vem man är kan bli en djup och filosofisk fråga, eller ytlig information. När jag läste konflikthantering gjorde vi en övning där vi fick sitta två och två. Den ena skulle titta i en spegel, ställa frågan ”vem är jag” till sig själv om och om igen, och kurskamraten skulle anteckna svaren. Ju fler gånger jag svarare desto djupare i mig själv kom jag, från ”jag är kvinna” till att sluta med ”jag känner mig ofta utanför i grupper”. Detta var länge sen och mycket har hänt sedan dess …
Som liten var jag ett ensamt barn med fantasivänner. Så fort jag lärt mig läsa, försjönk jag i fiktiva världar där jag kunde låtsas vara någon annan. Mina två småsyskon var dem jag umgicks med mest. Jag lekte ofta skola och min bror lärde sig att läsa. Jag bestämde mig för att arbeta med läsning och utbildade mig till lågstadielärare. Så givande att möta alla barn, men jag ville utvecklas vidare och kom så småningom att arbeta med relationer och konflikthantering. Och där trodde jag att jag skulle stanna resten av mitt yrkesliv …
Men så gick jag en skrivarkurs, och en till … Då föddes nya drömmar som jag skrev om i förra inlägget.
Jag lever med min man Stefan sedan snart trettio år, barnen är vuxna och vi kan ägna oss åt det som vi har lust med. Delar av året bor vi i Las Palmas, eftersom Stefan behöver sol och värme för att må bra. Några månader bor jag ensam i Göteborg och hinner fokusera helt på författandet. Mer om hur mina böcker blir till, både i mitt huvud och själva bokprocessen berättar jag om i nästa inlägg.
Jag är en mycket nyfiken person, som älskar att lära känna nya människor (när jag väl kom över min blyghet från barndomen). Så nu undrar jag vem du som läser detta är?
Inlägg 3
Hur blir en bok till?
Varifrån får en författare sina idéer? Ja, fråga inte mig. Jag är djupt imponerad över hur en del (inga namn nämnda) har en alldeles sjövild fantasi och hittar på de mest osannolika karaktärer. Sådan är inte jag, tyvärr. Men jag får förstås idéer till vad jag vill skriva om och mina karaktärer brukar beskrivas som verklighetstrogna personer som man engagerar sig i.
Under en övning på min första skrivkurs, där vi fick se en bild och fem minuter på oss att skriva, dök karaktären Mia upp. När jag kom hem skrev jag första och sista kapitlet till det som sedan blev ”Allt det du måste” min debutroman som släpptes 2017 och kom som ljudbok 2018.
Men ytterst få författare får till en färdig bok alldeles på egen hand. Allra minst jag. När jag fått ur mig ett första manusutkast, är det dags att redigera. Jag skriver alltid för hand först, för det går snabbare och blir mer intuitivt. När jag redigerat ett varv, skickar jag manuset till ett antal frivilliga testläsare. Redigering igen.
Därefter anlitar jag en lektör som ser över storyn, så att den håller utan logiska luckor, tittar på hur karaktärerna utvecklas, hur språket flyter och en himla massa andra saker. Redigering igen.
Därefter är det dags att skicka till förlag. Och då är det dags att bita ihop, för sedan kommer refuseringar som ett brev på posten. Mina första böcker, trilogin om Mia, är utgivna på Förlagshuset Siljans Måsar, ett hybridförlag där jag som författare tar den ekonomiska risken medan förlaget tar hand om utgivningsprocessen med redaktör, korrektur, omslag, sättning och tryckning. Mellan de olika stegen är det – just det – redigering. Alltså en väldigt lång och tålamodsprövande process.
Jag är väldigt stolt över att ha fått till mina första tre böcker. I ”Allt det du måste” utsätter jag Mia för utfrysning på förskolan där hon jobbar. Hon tappar fotfästet ett tag, men kommer tillbaka starkare än innan. I den fristående andra delen ”Om du bara vågar” tar hon nya steg i sitt liv och möter nya utmaningar. I tredje delen ”Det enda du behöver” blir modern, som Mia haft en komplicerad relation med, sjuk. Mia vill hjälpa till, samtidigt som det tar emot med tanke på hur uppväxten varit. Läsaren får följa med när de upptäcker nya sidor hos varandra, som ger en förståelse för varför det blev som det blev.
Böckerna innehåller en hel del svärta, men slutar hoppfullt. Det är ett måste för mig när jag läser, att boken inte slutar olyckligt. Vad tänker du om en boks avslutning?
Apropå avslutning, dags att avrunda inlägg tre, så hörs vi snart igen. Då berättar jag om min senaste bokserie, där andra delen har jultema. Passande för december …
Inlägg 4
Tycker du om att fira jul?
Det gör inte Ellen, en av karaktärerna i min senaste bok Bröllopsklockor och Bjällerklang. Hon har avskytt julen ända sedan hennes föräldrar förolyckades mindre än två veckor före julafton, när hon skulle fylla femton. Efteråt förlitade hon sig på sin storasyster Linn. Men nu är Linn i Thailand med sin flickvän, bortrest över jul för första gången sedan syskonen blev ensamma …
”Bröllopsklockor och bjällerklang”, är andra delen i Blomsterö-serien, och går fint att läsa fristående säger många. En del tycker att de har mer behållning av boken när de först läst ”Sensommarserenader”, som kom 2023 och släpptes som ljudbok i april i år.
Hur kom jag på idén till Blomsterö-serien? Jo, att utvecklas och lära mig nya saker är en stark drivkraft. När jag läste Kreativt Skrivande på distans på universitetet ingick att skriva utkastet till en roman. I början av mitt författarskap, före första romanen ”Allt det du måste” skrev jag flera noveller som antogs till antologier. Jag hade länge haft en idé att mina novellkaraktärer skulle kunna mötas. Och hur då? På en kurs såklart, vilket de gör i Sensommarserenader. Stella som är terapeut, har haft en trist semester och får idén att hålla en ”må-bra”-kurs som hon kallar Hitta ditt inre lugn. Kursen blir allt annat än lugn, och både hon och kursdeltagarna får nya insikter om sig själva under kursveckan på Blomsterö.
Jag skickade in manuset till Lava förlags manustävling, vann inte men vann ändå. För jag blev erbjuden ett traditionellt avtal.
I min nya bok möts karaktärerna igen, den här gången i juletid med allt vad det innebär om man då som Ellen alltid hatat jul, eller som Stella bara har haft sin mamma att fira med genom åren … Alicia däremot, som driver Pensionat Pensé med sin mor Milagros, har alltid älskat julens alla färger och dofter.
En gång fick jag rådet av en erfaren författare att ha med en rejäl hemlighet i min berättelse. Mina första böcker var mer vardagsrealistiska relationsromaner än feelgood, så där tänkte jag inte så. Men i min nya serie avslöjas en och annan hemlighet som ställer lojaliteten till de närmaste på prov. Riktigt bra råd, skulle jag säga och väldigt kul att hitta på oväntade händelser som ställer allt på ända …
Inlägg 5 (det sista)
Tänk så fort en dag kan gå när man har roligt! Hoppas du också har haft en fin dag?
Jag har varvat dagens inlägg här i gruppen med att ställa ut med mina böcker vid Kronhusbodarna i Göteborg. Där fanns också författarkollegor som Beatrice Bexelius och Linda Gustafsson som båda skriver barnböcker.
En extra kul sak som hände var att två kvinnor kom fram till mitt bord och berättade att de läst ”Sensommarserenader” och att ”Bröllopsklockor och bjällerklang” var beställd till bokbussen veckan därpå. De hade hittat mig i en annan härlig Facebookgrupp, Feelgoodfredag som modereras av Sofia Ymén. Tur för en författare som jag att möjligheterna ges till att synas och skapa kontakt.
I detta sista inlägg för dagen tänkte jag även berätta om ett nytt intresse, biblioterapi.
För mig är läsning en viktig avkoppling när jag lämnar min vanliga värld och djupdyker in i bokens fiktiva värld. Som jag redan berättat tidigare var jag ensam som barn och läsningen blev min livlina. När jag i somras gick en kurs i biblioterapi med AC Collin, påpekade en deltagare att det nog var tack vare läsandet som jag lärt mig om relationer och social samvaro. Så hade jag aldrig tänkt, men det klingade an i mig.
Biblioterapi förenar verkligen det som jag hållit på med så länge; läsning, skrivande, samtal och personlig utveckling.
Biblioterapi handlar förenklat om hur läsande och skrivande kan bli helande när man i grupp delar sina tankar och känslor från läst text. Det finns en studie på sjukskrivna kvinnor som valde att läsa litteratur av feelgoodkaraktär, där det visade sig att böcker som väckte välbefinnande också bidrog till det egna välbefinnandet!
Inte nog med att läsningen ger mig lugn och glädje, även skrivandet väcker känslor i mig, allt eftersom jag utsätter mina karaktärer för hela känslospektrat.
Jag har köpt två böcker i ämnet som jag ska läsa så fort jag har ro nog: ”Skriva sig fri” av Maria Bom och ”Biblioterapi” av Cecilia Pettersson.
Efter att jag skrivit en bok till i Blomsterö-serien, är min dröm att gå en längre utbildning i biblioterapi och kanske hålla egna kurser och workshops. Det verkar som att jag får nya drömmar hela tiden, allteftersom mina gamla går i uppfyllelse!
Till sist:
Stort tack för att du har varit med mig under min författardag och särskilt tack till Samuel Karlsson för möjligheten och för denna fantastiska grupp!