På annandag pingst för 25 år sedan dog min pappa. Exakt datum kommer jag aldrig ihåg, för det är inte speciellt intressant.
Han föddes mitt under första världskriget, 1916, vilket känns som oerhört länge sedan. Att tänka tanken att en av mina föräldrar skulle fyllt 100 år, känns mycket märklig.
Då borde jag också vara till åren kommen, även om han var förhållandevis gammal när jag föddes. När jag tänker på hur tekniken utvecklats under mina år, kan jag hålla med om att den var föråldrad när jag föddes.
Men om jag tänker på hur mitt liv och därmed förhoppningsvis jag själv utvecklas i stort sett varje dag, känner jag mig som en nyfödd med nyfikenhet och öppenhet inför allt jag upplever och har framför mig.