Fler Claes Andersson-klokheter

By | juli 3, 2016

ökenblommaDet borde vara två steg framåt och ett tillbaks med min roman. Istället känns det mer som ett steg framåt och två tillbaka. Trodde jag en gång för alla var klar med formalia, och vad gör jag då? Sent igår kväll, när alla vettiga människor sover, kom jag på att den ska vara i jag-form. Suck.

Mitt mål är att känna mig lika nöjd  som jag kände mig med min saknad-novell. Innan jag är det tänker jag inte ge mig. Det borde bara vara smärre ändringar kvar, med tanke på hur länge jag hållit på. Då hittar jag på nya stora ingrepp istället. Kanske borde jag hålla mig till novellform?

Min nya skrivguru, Claes Andersson som jag berättade om i förra inlägget, verkar tänka som jag. Han skriver att kortprosa passar honom bättre. Som kan skrivas på några sittningar. Precis så tycker jag. Dessutom är det överblickbart. Alla sidorna får plats samtidigt på köksbordet, inte fel. Trots detta tänker jag inte ge mig. Ska dock sticka emellan med en novell, som jag ska sno ihop från en gammal idé. Tänker skriva i presens och jag-form. Kan absolut ses som en förövning, har jag övertalat mig själv.

Min Cleaskompis skriver ”…kortheten är en dygd. Huvudsaken är en bra historia som gestaltas på ett bra sätt. Jag älskar Tjechovs noveller som jag läser varje sommar, om inte annat så för att påminnas om prosans tumregler. Gå rakt på sak. Använd tydliga huvudsatser. Psykologisera inte. Var inte teoretisk. Undvik invecklade satskonstruktioner. Avlägsna allt onödigt som inte tillför din historia något nytt, utan enbart gör den tjockare och mångordigare.” Särskilt sista meningen är en fingervisning till mig, som jag borde (eller ska menar jag såklart!) ta fasta på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *